Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då hou, på hemvägen, for igenom Munkeborg, lät
hon hålla vid gästgifvaregården.
På den trappa, der hon förr en dag låg
misshandlad och blodig, i sin usla tiggardrägt, nedsteg hon nu
i den dyrbara prakten af sin utsökt fina sorgdrågt,
emottagen af den djupt nigande fru Wekström.
Besynnerlig var den första blick, som dessa tvenne
fruntimmer nu vexlade. Fru Wekström, hvilken
genast såg på uppsyn och åtbörd, att det var ett helt
nytt väsende hon hade framför sig, antog den
vörd-nadsfulla och ödmjuka ton, som hon borde använda
mot en så förnäm dam. Hon tyckte sig nu se framfor
sig sjelfva grefvinnan von Schönleben, förklädd i
Annas gestalt.
Grefvinnan deremot, med hjertat fullt af
tacksamhet och välvilja, fann sig nu lycklig att få uttrycka
dessa känslor. Nu band icke samma förlägenhet
hennes tunga och hennes åtbörder, som då hon fordom
ville närma sig den ädla grefvinnan Agnes.
Så snart fru Wekström infört henne i sin
sängkammare, omfamnade grefvinnan henne med liflig rörelse.
»Jag har länge önskat,» sade grefvinnan, »att fa
frambära mitt hjertas tack för den, som förbarmade sig
öf-ver mig i min nöd!»
»Ack, min Gud,» utropade fru Wekström, »hvad jag
många lusen gånger tänkt på den goda grefvinnan!
Och hvad det är mig oändligt kärt att grefvinnan icke
helt och hållet glömt bort mig, utan till och med
besöker mig här i min enkelhet! . . . Men hästarne
be-höfva pusta, fru grefvinna — får jag icke be kusken
köra in på gården en liten stund, medan fru grefvinnaa
dricker en kopp té här i enkelheten? Grefvinnan
hinner ändå fram till Tofteborg i god lid.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
