Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 äfven de skola lända till del bästa. Min goda
gref-inna! Om också grcfvinnan von Schönlcben är for
ir mera en äldre syster, än en mor, så skullé en far
¿unna med så mycket mera omlanka leda en ung
dot-er, som grefvinnan Anna i alla fall är. Jag Önskar
grefvinnan Lillienstedt en sådan far!»
»Ack, jag anser ju min förste lärare, prosten
Broman, såsom min far! Och tro mig, med ömmare hjerta
kan ingen dotter älska sin mor, än jag älskar den, som
ryckte mig ur mitt armod och som först ingaf mig
känslan af nya pligtcr, af ett nytt tänkesätt!»
Grefvinnan tryckte den gamlas hand, och såg med stigande
förvåning på henne.
»Jag menar något annat, och liden skall nog utveckla
det. Låt oss bedja Gud, alt enigheten och kärleken
aldrig må vika ifrån oss!»
Prostinnan reste sig upp, och båda damerna nalkades
ett fönster, som var vändt emot trädgården.
De blefvo då varse på en trädgårdsgång, som ledde
från parken, tvenne personer, hvilka nalkades arm i
arm: det var Crisman Lillie och grefvinnan Agnes.
Anna rodnade — hon var icke van att se en sådan
för-trolighct. Men prostinnan vände sin allvarliga blick
från de båda lustvandrande till Anna och sade: »Nu,
min unga grefvinna, går min aning i fullbordan. Måtte
hvad som skett, hafva skett i en god stund!»
Det dröjde icke länge, innan general-auditören och
grefvinnan Agnes inträdde. Deras ansigten buro
uttrycket af en lugnare tillfredsställelse, än prostinnan
hade väntat. Det var en stilla böjelse, det var
Öfver-vertygelsen om ömsesidig heder och gemensamma
tycken som hade vändt deras hjerlan till hvarandra; med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
