- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
477

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En dag inträdde grefvinnan Agnes till henne och
berättade, att detina afton ¿kulle ett nytt skådespel,
ett svenskt original, uppföras: det hette »Sigrid den
fagra» och var författadt af en ung magister. »Det
lar vara af dton ange herr Bergman från Knorreberga!»
sade hon. »Om du vill, Anna, fara vi dit och se det?»

Ed hög purpur målade sig på Annas hulda drag.
Agnes tillskreff den hennes glädje och blyghet, och
eoafamnade henne med uppmuntrande välvilja. »Vi
taga oas -en lege, der vi sitta tillsammans. Grisman
följer äfven med. . . . Vet du, Anna, jag nästan tror
att jag tor Ada med också — jag tycker hvad hon skall
få roligt. . . . Och du sedan, som heller aldrig sett
teatern l»

. »la, lilla Ada och jag, vi skola få roligt
tillsammans,» sade Anna, »vi båda barn. . . . Bara vi icke
ådraga oss -någon uppmärksamhet, ty vi spärra väl
upp våra ögon, så alt vi.¿eke alls veta till oss!»

»Det skall verkligm bli intressant att se er båda!
isynnethet föreställer jag mig att du, Anna, m.ed ditt
Utbildade förstånd, skall med obeskrifligt intresse njuta
äfven af den dramatiska konsten.. . . Om det bara vore
en opera! "Men man säger att det icke skall vara illa.
Du tyckte ju väl om den unge Bergmans poesier? Du,
som har så god reda på vår nyaste vitterhet, sätter ju
honom ganska högt såsom skald?»

»Ja, jag tyekie vig finna en så enkel och fridfull
anda i hans skaldekonst, visserligen något sorglig, men
mig rördje 4en mycket.»

Agnes faste ingen serskild uppmärksamhet vid
Annas sinnesrörelse: ‘hon var van att se henne ofta
upp-rtfd, och det af så fina anledningar, att Agnes icke
alltid förmådde fatta dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0477.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free