- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
512

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

klädespersedlarna befenno sig. Han igenkände en
kappa, som tillhört hans grefvinnas kammarjungfru; den
var blodig. Slutligen fann han grefvinnan Annas schal
och en liten kapott, som Ada burit. Rysande
upptog han dessa och svepte kappan omkring de båda
andra numera så dyrbara lemningarna efter de förlorade.
Han räckte dem åt fiskaren all bära, emedan han
genast ville medtaga dem. En blank scudo i fiskarens
hand gjorde honom lydig och beredvillig.

Under Giuseppes inseende hade emellertid fiskrarne
fortsatt att med båtshakar och rep uppdraga ur Heden
hvad som kunde åtkommas. Men oaktadt löftet oa
betalning, gick arbetet nu mångdubbelt trögare, än
då bergningen skedde för egen räkning.

Ehuru försänkt i sin djupa sorg och full af tunga
bekymmer, ville Crisman Lillie icke öfvergifva stället,
innan alla förhållanden, som beträffade
olyckshändelsen, blifvit utredda.

Men fiskrarne, som sågo sig beröfvade sitt byte» och
att de i stället skulle afspisas med drickspenningar,
icke allenast visade sig trögare vid arbetet, utan tiU
och med betraktade fremlingen med motvilja och mi»*
troende. Giuseppe, med karbinen i handen, visste
likväl att bibehålla, åtminstone till en viss grad,
ordning och försvara sin myndighet såsom rättvisans
tje-nare: han ville sysselsätta arbetarne, så att de skulle
glömma sitt öfverlägsna antal och hindras att länka
på någol motstånd.

Den sörjande svensken slod emellertid, öfverlemnad
åt sina bedröfliga tankar, en tyst åskådare af upp*
trädet i det fackelbelysta djupet vid Esimos klippstrand.
Han öfverlade, med en manlig själs bibehållna styrka,
hvad han borde göra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free