Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slutligen hördes bullret af personer, som nalkades
med fackelsken, likt det hvilket lyste fiskrarne: det visade
sig vara flera gensdarmer, anförda af ett par
officerare och andra herrar i uniform.
Fiskrarne drogo sig med bestörtning tillbaka, men
Giuseppe uppmanade dem att vara utan fruktan. »Det
är våra vänner som komma!» utropade han.
I sjelfva verket var det konsuln från Ancona. Så
snart han emottagit general-auditörens bref, ilade han
till grefvinnan; och sedan han fått auktoriteternas
tillåtelse att medtaga vakt, och några af hans vänner
beslutit att följa honom, skyndade han till häst den
anvista vägen. Engelske konsuln, som också fått del af
händelsen, begaf sig sjövägen till fiskarbyn.
Den vid randen af berget qvarlemnade gensdarmen
visade hvart general-auditören gått, och hela
sällskapet, som medfört facklor, följde samma väg.
Sedan herrarne helsat på hvarandra och de
ankommande beklagat olyckan, togo auktoriteterna vård om
sakerna, och Crisman Lillie, sedan han utdelat rikliga
gåfvor åt fiskrarne, återvände med det dyrbaraste
han räddat till fiskarbyn.
Då den engelske konsuln ankom för att taga hand
om hvad som tillhörde hans landsmän, uppdrog
general-auditören honom att på samma gång låta föra det
öfriga till Ancona. Beredvilligt lofvades honom detta.
Orolig och bekymrad för sin grefvinna, följde han
ännu samma natt den svenske konsuln till staden,
ledsagad af några gensdarmer med facklor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
