Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det Ar således orsaken till svalkan! Vi voro nära
att försmäkta af betta, då Gud skickade det molnet för
att trösta oss.»
»Hör hur det låter, tanti Det smattrar derborta!»
Anna lyssnade: hon hörde smattrandet af ett regn.
Det nalkades.
»Är stugan långt borta, Ada? Kunna vi hinna dit
snart? Jag hör att det är en regnskur som kommer
öf-ver oss.»
»Ack, den är så långt, långt borta, tant!»
»Men vi skola skynda oss så mycket som möjligt.
Jag hör på brusningen, att regnet måtte vara häftigt;
vi blifva alldeles våta, Ada, om vi icke hinna fram till
stugan och få skygd der.»
Vandringen fortsattes; men snart begynte stora regn*
droppar att falla öfver dem. Inom elt par minuter
utgöt sig ett förfärligt störtregn öfver deras hufvuden;
det behöfdes icke många ögonblick, innan de voro
alldeles genomvåta.
Utom sjelfva den yttre plågan och sin själs oro och
ångest, led Anna dubbelt af det stackars barnets
klagan och gråt. Men hon måste uthärda äfven för den
lillas skull.
Så snart hon förmådde, innan ännu regnet upphört,
uppmuntrade bon Ada alt fortsätta vandringen. Hon
försökte ett par gånger att bära flickan, men denna
kunde icke då säga henne vägen riktigt; det gick
der-före långsamt att komma fram.
Ändtligen, efter oerhörda ansträngningar, hunno de
den sökta kojan: det var en usel buffelherdes boning,
sa illa uppförd, som det endast är möjligt att göra det
uti Italien. Taket var af rör och rishalm, dörren några
spjelor, fönstren toma gluggar.
Gtefvitmatu 34*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
