- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
522

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Hvar Sr dörren, Ada?» frågade grefvinnan.

Flickan ledde henne till densamma, och Ana», med
förvåning kännande dess usla beskaffenhet, öppnade den.

Ett utrop af bestörtning hördes ifria kojans inre.

Der sysslade en q vinna med sitt barn» b vilket bon
lade ifrån sig vid åsynen af de fremmande. Hon stod
opp och kom dem till mötes. En mängd utrop och
frågor strömmade ur hennes mun; men intet ord ktiade
hvarken grefvinnan eller Ada begripa.

Grefvinnan talade några svenska ord; men då »eke
heller de kunde förstås af qvinnan, nödgades raao
taga till teckenspråket.

Så myeket förmådde dock hustrun inse, att de
båda fremlingarna, den blinda vackra modern med sill
barn, såsom hon trodde att deras förhållande var,
voro våta och beböfde hvila. Hon tänkte efter, huru
de möjligen kunnat komma hit; men hon visste icke
hvad hon borde föreställa sig, så framt hon ej skulle
tro att de vore resande, som blifvit öfverfallna af
ref-vare, men på «¿got besynnerligt sätt undkommit.

Sedan qvinnan besinnat sig en stund, förde hon de
båda fremlingarna till en halmbädd i en vri. Så snart
Anna med händerna öfvertygat sig att det var en bädd,
gjorde hon ett teeken att hon beböfde föda. Qvinnaa
förstod det och framtog några torra fikon och litet bröd.

Lilla Ada förtärde med glädje den tarfliga mållidea.

Qvinnan erbjöd sig derefter att torka deraa kläder
framför den eld, som brann på den af lösa stenar fceptta*
plade härden; men all göra detta tillbud begripligt för
de fremmande, varingahiada lätt. Anna ansåg likväl
lämpligt att tillsäga äfven Ada att finna sig i hvad aom
var nödvändigt, och låta afkläda sig, liksom kon sjdf
gjorde. Itajienskan, som alldeles icke förstod sig på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0522.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free