Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade hon, »kom i mitt knä! Vill du sjunga med?
SkaH jag lära dig?»
Hon ernade sjunga en psalm, men Ada sade: »Söta
tant, sjung ensam — sjung tants vackra visa om
qväl-len den röda!»
Anna kände liksom ett styng djupt i sitt hjerta.
»Du vet ieke hvad du begär, Ada!» sade hon. »Hvarför
vill du så gerna höra den visan?»
»Det är ju tants käraste visa. . . . Söta tant, Ada
skall bli så snäll!»
Den bekymmerfulla grefvinnan böjde sig ned, smekte
med ett sorgfullt leende barnets hufvud, och
öfverlem-nade sig åt minnets drömmar. Hon tänkte på den
dagen, då hon i sitt hem öfverraskades just under det
hon sjöng denna visa; hon länkte på de ord, som den
unge poeten sade, på den lott, som han då erbjöd
henne/ och som då tycktes henne så afundsvärd, den
lotten att vara hans systrars tjenarinna. Huru mycket
högre hade icke sk ickeisen sedermera ställt henne;
men huru mycket lyckligare skulle hon icke funnit sig,
om hon nu kunnat utplåna allt del förflutna och just
erhålla den ringa lotten!
Efter en stunds smärtsamt begrundande, då hon
kände huru Ada kysste hennes hand, började hon sjunga.
I början darrade rösten — det var smärtan som skälfde i
tonerna — men småningom erfor hon sjelf den
underbara tröstfulla makten af sången: hon hänfördes af den*
samma, och det var liksom en tröstens engel
uppenbarat sig i de sköna ljudvågorna, hvilka strömmade
ur hennes bröst.
I detsamma nalkades framåt landsvägen en grupp af
menniskor i besynnerliga drägter, dels till häst, dels
till fots. Främst red en brokigt utstyrd man med stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
