- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
539

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kunde se lysande föremål, ieke blott solen och månen,
utan sjelfva stjernornas skimmer; men för öfrigt
hvila-de dunkel öfver hennes syn.

Hennes tidsfördrif blef nu att om dagarna, helst om
‘de voro vackra, sitta på akterdäcket, med lilla Ada i
sitt knä eller vid sin sida, och undervisa henne. Nu
kom det ypperliga minnet henne tillpass.

Då hon, dfven för att öfva och sysselsätta sitt eget
minne, genomgick historien med Ada, erhöllo ge*
nom hennes framställningssätt taflor och personligheter
ett lif, som hennes bildrika själ visste att inblåsa i
hvarje ord. Den lilla lyssnade alltid med
uppmärksamhet på sin vackra lärarinna.

Men äfven Lodman utbad sig vördnadsfullt att få»
vara en åhörare af dessa föredrag.

»Fru grefvinna,» sade han, »en sjömans filosofi
räcker icke så vida, som till det som har varit — tacka
Gud, om han kan få veta någon smula om det som är.
Blir mylady ledsen, om jag ber att få höra på och lära,
liksom lilla fröken?»

»Ack, min räddare, Everts vän,» svarade Anna,
»om jag blott visste huru jag skulle kunna visa min
tacksamhet! Jag har, alltsedan jag på ett så underbart
sätt blef ryckt ur min fattigdom, fått lära så mycket,
som jag förut icke kunde ana att det fans. Framför
allt har jag nu fått lära, att all vår verdsliga kunskap
kan öfvergifva oss, kan blifva oss till intet nyttig: det
är allenast kunskapen om det enda nödvändiga som
bibehåller oss vid frimodighet och hopp, då allt annat
sviker.»

• »Ja, det är sant, her ladyship!» sade Lodman. »Jag
har ofta funnit det, jag också, att der mennniskor intet
kunna utträtta, der vi icke kunna se annat än under-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0539.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free