- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
554

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Afresån tili Kunstatorp Wef följande dagen icke
verkställd, emedan prostinnan Bergman från Knorreberga
ankom, åtföljd af en af déttraraa, egentligen för att
besöka sin son9 men blef q var på prostgården, för att
afbida hans ditkomst.

Så snart prostinnan Broman emot tagit och infört
denna vån, begaf hon sig till grefvkraan, som na
måste underrättas om förbållandet på Kunstatorp —
gref-vinnan befann sig nemligen Innu i sitt eget ram.

»Jag hoppas att den goda grefvinnan Lillienstedt
kke tar illa upp,» begynte prostinnan, »att jag tagit
mig friheten att låta en gäst bo på Kunstatorp för
några veckor?»

Grefvinnan kände sig väl för ett ögonblick
öfverra-skad, men sade genast: »Gerna må den, som får fra
prostinnans tillåtelse, bo der: det kan väl behöfvas
att någon ser till stugan — jag vet ju att der icke ske
några förändringar. Det är, utom mina rum på
Tofte-borg, den enda fläck på jorden, der jag kan känna
mig hemmastadd. Jag har ju varit ända till Italien,
jag har farit på vida hafvet, och likväl bar jag sett
intet; derföre är det liksom en tröst för mig att
behålla de få ställen, som jag har klara för mina
tankar, qvar sådana de åro. Det är ändå en glädje jag
cger framför många andra, hvilka äro blinda, liksom
jag, att jag likväl vet hurudana mina käraste ställen
äro.»

»Tro mig, grefvinna Anna,» sade den gamla, »några
förändringar ske icke på en plats, som är alla
gref-vinnans vänner så dyrbar, nästan helig. Den, som
jag låtit bo der, har visst icke velat rubba det ringaste.»

»Är det någon from och beskedlig gumma?» frågade
grefvinnan. »Någon annan skulle väl icke kunna finna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0554.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free