Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lingar, så lått föreställa sig, att en sådan fullkomlig
förändring kunnat ega rum med en menniska, som hon
Innu för två år sedan käade under helt andra
förhållanden.
Då den blinda grefvinnan i en smakfull drägt, ledd
af den lilla englavackra Ada och åtföljd af den
vördnadsbjudande fru Broman, inträdde i förmaket, kände
den goda prostinnan Bergman sig något häpen, liksom
öfver en oväntad syn. Antingen hade, i hennes tanke,
grefvinnan skolat uppträda med tydliga spår af sin
tig-gar-råhet eller också med en uppsyn af högfärd,
beräknad att öfverskyla den förra. Men det var en skön,
blyg, rodnande och likväl värdig och förnäm gestalt
som visade sig. De vackra ögonen, beröfvade sitt ljus,
hvälfde sig i det hulda ansigtet med en egen
långsamhet, men tillika ingalunda utan ett sällsamt behag.
Hvarje drag röjde dock den serskitda spänning, som
tillhör blinda personer, då de äro i rörelse. Men denna
spänning hade dock möjligtvis vid detta tillfälle ännu
en annan hemlighetsfull anledning.
Efter presentationen och helsningen satte sig
damerna i soffan.
I stället för att med stolthet undvika hvarje erinring
om sin fordna fattigdom, började grefvinnan genast med
en varm och hjertlig tacksamhetsbetygelse åt
prostinnan Bergman. Orden voro enkla, men det låg ett
djupt rörande uttryck i sjelfva stämman, som uttalade
dem.
Prostinnan Broman ledde snart samtalet på den unge
skalden.
Huru det ena ordet gaf det andra, kom grefvinnan
att nämna, att hon, den enda gång hon varit på teatern,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
