Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anna stod just vid hörnet af klippan, der vägen vek
omkring densamma till källan. I hennes inre svallade
tusen besynnerliga känslor och drömmar, såsom oroligt
krusiga vågor på en sjö. Der spelade minnen och
dunkla aningar, der omvexlade ljufva och sorgliga
känslor; det var framför allt den oförklarliga känslan
af ett vigtigt ögonblicks närvaro som höjde sig inom
henne.
Hon stod så, försänkt i en fördold inre verksamhet,
då hon hörde slagen af en talltrast.
Tusen minnen gnistrade vid dessa ljud genom hennes
själ.
Medan hon, med ett leende af ljuft sorglig vällust,
lyssnade på fågelns klara drillar, hörde hon lilla Adas
steg ibland tufvorna, der hon sprang efter sina
blommor.
Men hastigt strömmade i hennes öra en klar
menniskostämmas toner.
Det var en sång, oändligt betydelsefullare och
mäktigare än den spelande fågelns. Dess ord voro henne
icke obekanta:
”Vid ungdomens källa der sutto en gång —
Qvällen den röda!
Två leende barn under lekar och sång —
Mitt hjerta, mitt hjerta, det känner jag blöda!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
