Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverlemmade åt tillfälligheten att bestämma hvad hon borde
svara, ty att han skulle tilltala henne, det var för hennes
aning tydligt.
Med hvarje steg, som Birger nalkades, kände också
han hos sig en egen oro. Han fann väl att han borde
med en bildad mans höflighet tilltala egariniran af stället;
men han fruktade att hans oroliga hjerta dervid
kunde förråda en känsla, som hans stolthet ville
fördölja i djupet af sitt innersta.
Då han kom närmare, helsade lilla Ada artigt; han
besvarade helsningen. »Grefinnan Lillienstedt sjelf
är här!» yttrade han. Förlåt mig, fru grefvinna» . . . .
Hon bäfvade vid ljudet af dessa enkla ord, uttalade
med en så helt olika ton mot den, som fordom kallade
henne du och för henne, med förhoppningarna om en
ganska ringa lott i samhället, öppnade tanken på en
högre, men lugnare, midtunder försakelse och ödmjukhet
ljufvare sällhet, än hon i denna stund tyckte sig
hafva vunnit i lifvet. Men med sin förvärfvade vana
att beherrska sig, insåg hon genast att hon borde dölja
det intryck hon nu erfor. »Ah, det är herr Bergman!»
sade hon. »Prostinnan Broman har sagt mig, att herr
Bergman här lär vara sysselsatt med ett poetiskt
arbete.»
Birger Bergman betraktade med stilla hänförelse den
sköna, nu, såsom så ofta äfven annars, med en ljuf
blyghet rodnande grefvinnan. I hela detta väsende
låg ett så ädelt uttryck, att han tyckte sig stå inför en
varelse af högre ursprung. Han kunde icke begripa
att denna qvinna, med en sådan hållning, kunde vara
samma ringa tiggarflicka, hvars milda oskuld och skönhet
redan fordom gjort intryck på hans hjerta. Slutligen
yttrade han: »Förlåt mig, fru grefvinna, om jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
