- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
565

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Grefvinnan räckte honom handen. »Jag tackar er,
herr Bergman. Jag känner att jag icke nu rätt klart
har medvetande af min omgifning; eljest har jag, äfven
sedan jag blef blind, ensam hittat vägen till källan;
Är allt sig likt omkring benne? Dock, det kan herr
Bergman icke veta, som endast en gång förr sett stället.»

»Jag har sett det flera gånger. . . . Vi stå nu bredvid
den klara vattenstrålen, som strömmar ut i den
lilla bäcken. Det är så rent, så friskt här, som känslan
af ett kärt barndomsminne.»

En danrning flög igenom den unga grefvinnan; hon
erinrade sig den sköna, fridfulla stunden, då samme man,
som nu höll hennes hand, satt bredvid henne på
gräsmattan och talade vänliga ord, såg på henne med milda
blickar. O, om hon i denna stund också kunnat se
en af hans blickar,om hon kunnat läsa i hans ansigtef
Men om hon också egt sin syn, skulle hon haft mod
att upplyfta sin blick på honom? Och hvarföre skulle
hon icke haft mod?

En här af tankar stormade igenom hennes bröst; hon
kände att hennes knän svigtade, men hon svarade intet.

»Se här, tant lilla,» ropade Ada, »se här är en
förgätmigej åt tant!» Hon lade en blomma i grefvinnans
hnd.

Birger kastade en besynnerlig blick på barnet och
på den lilla blomman.

Ada såg den blicken. Med ett godt och artigt barns
naiva välvilja var hon genast färdig att bjuda äfven
honom en blomma. Hon räckte honom den och sade:
»Se der — tag den lilla blomman, men Ada vill nu
sjelf leda tant!»

Birger tog blomman: den kändes honom dyrbar och
kär; men han ville icke förlora den mjuka, af en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0565.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free