Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höra nytt, bestod af den ypperligaste musik. Icke
blott hennes anlag, hennes musikaliska sinne hade
blifvit utbildadt; hon hade i sitt inre vunnit en
öfversigt, ett medvetande af harmoniens, af tonernas
betydelse, hvilket just bildar konstnären.
Efter måltiden samtalade Birger med henne förnämligast
om musiken.
Prosten Broman önskade att en gång få höra henne
sjunga, och då det fans ett piano i prostgården, ledde
man grefvinnan till detsamma.
Anna slog an några ackorder; hon behöfde göra sig
något hemmastadd med instrumentet, innan hon egde
dess toner i sitt medvetande, i sin makt.
Men snart flög hennes själ ut i tonverlden; hon
samlade der uttryck för sina känslor; hon kände sig
småningom intagas af sångens anda.
Då begynte hon sjunga.
I början sjöng hon icke ens en viss melodi; hon
sjöng en och annan strof med liksom tvekande stämma.
Slutligen utvecklade hon ur de strödda stroferna sin
melodi: den flöt tillsammans i en klar ström af fulla,
herrliga toner, och en mäktig inspiration talade uti
dessa.
Alla sutto stumma och lyssnade efter ljudet af den
sköna sången ännu sedan den förklingat.
Då sprang lilla Ada fram. »Söta tant,» sade hon,
»sjung nu också om qvällen den röda!»
En aftonrodnad spelade på grefvinnans anletsdrag,
och hon spratt till.
Äfven genom Birgers bröst ilade en sympatetisk
darrning, en underbar känsla af väntan, af fruktan, af
hopp. Han glömde att grefvinnan var blind, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
