- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
588

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Birger fäste, med ett uttryck af ömt deltagande,
sina blickar på Annas ögon. De hade mycket förbättrats,
och man hoppades att grefvinnan skulle helt och
hållet återfå sin syn, då hon i hufvudstaden komme
under doktor Mintons närmare behandling. Redan nu
förmådde Anna, ehuru liksom genom ett flor af purpur,
såsom hon beskref det, urskilja föremålen och
igenkänna personerna. Under de lustvandringar, dem hon
några förmiddagar gjort med Birger och Ada, hade
hon småningom erhållit så mycket klarare synförmåga,
att hon till och med kunde se Birgers ansigte. Nu,
då han satte sig vid hennes sida, och en full dager
bestrålade hans drag, kunde hon, vid en snabbt
upplyftad, men åter hastigt nedslagen blick på honom,
urskilja till och med uttrycket af ömhet och deltagande
i hans uppsyn. En mild rodnad flög öfver hennes
ansigte.

Der de båda ungdomsvännerna nu sutto, hvardera
med en tanke på sina gemensamma minnen, sväfvade
emellan dem den lekande Ada, lik en älsklig genius,
än förtroligt smygande sina armar kring Annas hals,
än fingrande på Birgers urband.

Under de föregående lustvandringarna hade Birger
och Anna talat om de gemensamma barndomsminnena
och funnit att dessa voro för dem båda kära och
dyrbara. De hade hunnit för den hemliga sympati, som
närmat deras hjertan till hvarandra, finna en näring,
en ljuf tillfredsställelse i det förtroligare, ehuru
aktningsfulla och grannlaga umgängesspråket, som deras
dagliga sammanvaro utbildade. De kände sig derföre
numera icke fremmande för hvarandra. Anna kallade
honom ofta herr Birger, i stället för herr Bergman,
och till och med öfver hans läppar hade ett par gånger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0588.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free