- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
590

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sätter icke rikedomens nöjen och njutningar öfver hjertats
stilla sällhet?»

Anna kastade en hastig, underbart ljus blick emot
honom.

Då grep Birger dristigt hennes hand. »Förlåt mig,
Anna!» sade han. »Det är dristigt af mig, men jag
behöfver för mitt hjertas lugn ett oförställt svar:. säg mig,
Anna, är min öppna förtrolighet, är min barndomsvänskap
och är den känsla, som nu drager mig ännu
närmare till Anna, besvärlig, är den oangenäm?
Måste jag draga mig tillbaka, måste jag aflägsna mig?»
Han tryckte den fasthållna handen.

En ilning flög igenom den unga grefvinnan. Hon
rodnade högt och lät honom behålla hennes hand i sin.
»Birger,» sade hon, »jag gör icke orätt, då jag säger
att det skulle blifva mig en stor sorg att se vår
vänskap upplösas. Låt mig alltid få förblifva Birgers
ungdomsvän! Såsom sådan får jag ju försäkra att jag är
trogen!»

»Jag är också trogen, Anna,» sade Birger, »men
mitt hjerla har en ännu högre känsla än
barndomsvänskapens. Förtörnas icte, Anna, med jag måste
uppriktigt framlägga äfven den känslan. Jag har
alltifrån den stund, då vi sutto tillsammans vid källan,
vid Annas fordna, torftiga hem, gömt den unga flickans
bild i mitt hjerta. På hennes underbara väg har
jag, ehuru på afstånd, följt henne, som den älskande
herdegossen följde Semiramis: Anna har varit mitt
hjertas älskade, hon har, ehuru intet dödligt öga
skådat in i djupet af min själ, utgjort min första —
min enda — kärlek. . . . Nu är ordet utsagdt, Anna!»

Genom Annas innersta ilade en ström af underbara
känslor. Hon hade också länge närt den tysta ömheten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0590.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free