- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
594

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Så snart Agnes inträdt, reste sig Anna och gick
henne med blyg ödmjukhet till mötes. Grefvinnan
Agnes betraktade henne med en allvarsam uppsyn.
»Anna,» sade hon , »anar jag rätt? Har Birger vågat
. . . . Har du gifvit honom något löfte?»

Anna bäfvade vid denna ton. Men en känsla af
stolthet och beslutsamhet, vid öfvertygelsen om hennes
rena kärlek och Birgers glada mod, flög igenom henne,
och hon slog upp de nu allt mera klarnade blickarna
på henne. »Ja, Agnes,» sade hon, »jag har gifvit den
älskade barndomsvännen mitt hjerta; jag har lofvat
honom trohet!»

Agnes stod några ögonblick orörlig; slutligen sade
hon: »Jag vet intet annat, än överraskningen, som
kunnat så på ett ögonblick förblända mig. Jag tillstår,
att jag alls icke kommit att tänka på att förlora
dig, Anna, ur mitt hjertas närmaste grannskap; men jag
hade bordt besinna det. Du är nitton år, du är fri
och oberoende — hvarför skulle du icke följa ditt hjertas
röst och blifva lycklig? Frågan är blott: blir du
lycklig, Anna? Har du betänkt det?»

En hastig, tankfull blick flög emot Agnes. »Birger
har, alltsedan jag var en fattig, föraktad tiggarflicka,
med välvilja tänkt på mig. Agnes, han eller ingen, har
alltid varit mitt hjertas innersta känsla, min själs
beslut.»

»Jag har ingenting mot Birgers moralitet att
invända, men . . . kan du bli lycklig med en blott —
poet?»

Anna såg frågande på sin vän.

»Förlåt mig, Anna,» återtog Agnes; »men innan jag
kan säga mer, innan jag ens kan af hjertat önska dig
lycka, måste jag fråga min man.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:38:10 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mghungagre/0594.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free