Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Kapitlet. Baron Münchhausens äfventyr i kriget mot turkarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara långt borta ooh jag måste snart stöta på dem. Emellertid red jag
fram till en brunn, som stod midt på torget, för att vattna min häst.
Han drack och drack, men törsten tycktes ändock ej vara mindre.
Besynnerligt tänkte jag och vände mig i detsamma om för att titta efter
mitt folk. Och nu fick jag förklaring på gåtan. Tänken er, mine
herrar: hästen hade ingen bakdel; den var tvärt afskuren strax bakom
sadelstaden. Vattnet, han fick i sig, rann genast ut igen, utan att något
stannade qvar i magen.
Allt sammans var för mig en gåta, tills min ordonnans kom ridande
i full sträck och under en störtflod af hjertliga lyckönskningar och
mustiga eder redogjorde för tilldragelsen.
När jag tillsammans med den flyende fienden trängde in i staden,
släppte man plötsligt ned fallgallret, som skar tvärt af min häst.
Bemälde bakdel hade i början sparkat vildt omkring sig bland våra fiender
och gjordt dom ofantlig skada; men när det icke lyckades för honom
att intränga i staden, hade han gifvit sig af till en äng i närheten, der
jag sannolikt kunde få rätt på honom. Jag svängde genast om och den
främre hälften af min häst förde mig i fullt galopp ut till ängen, der
jag till min stora glädje fann den bakre hälften, förlustande sig efter
sitt sinne med de medel, som stodo den till buds.
När jag nu fått de mest ojäfaktiga bevis att det var fullt lif i
båda hästhalfvorna, skickade jag efter vår djurläkare, och utan att länge
fundera på saken lappade han ihop de skilda delarne med hjelp af några
lagerträdstelningar. Läkningen gick fort och bra för sig; men nu inträffade
något, som blott kunnat hända en häst, så utmärkt som denne.
Telningarne slogo nämligen rot i djurets kropp, växte upp och bildade
till sist ett slags löfsal, i hvars skugga jag sedan utförde många af mina
hjeltedater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
