Baron Münchhausens märkvärdiga resor och äfventyr till lands och vatten / 64 (1875) Translator: Victor Emanuel Öman With: Gustave Doré Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet. Baron Münchhausens äfventyr under hans fångenskap hos turkarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ofvanför mig och skarfvade vid nedtill. Detta upprepade jag flera gånger och
kom på detta sätt inom några minuter så långt ned, att jag kunde urskilja
sultanens landtgods rakt under mig.

Jag kunde väl ha vid pass ett par mil
qvar till jorden, då repet plötsligen brast och
jag störtade ned så häftigt, att jag förlorade
medvetandet. Min kroppstyngd, ökad af fallets
hastighet och höjden, vållade att jag borrade
mig ned i jorden åtminstone nio famnar djupt.
Nöden är en god läromästarinna: lyckligtvis
voro mina naglar bortåt fyratio år gamla, och
med dem gräfde jag ut trappsteg, på hvilka
jag omsider välbehållen klef upp ur det djupa hålet.

Jag drog nytta af den erfarenhet jag
vunnit, och hittade snart på bättre utväg att
göra mig af med björnarne, som ville åt mina
bikupor. Jag smorde stången på en arbetsvagn
med honing och lade mig om natten på
lur ett stycke derifrån. Mycket riktigt kom
också en stor björn dit, lockad af honingslukten,
och började så ifrigt och begärligt
slicka stångänden, att han till slut slickade
hela stången midt igenom sig. När han väl
satt sig sjelf på spettet, sprang jag fram och
slog en duktig sprint genom ett hål i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>