Baron Münchhausens märkvärdiga resor och äfventyr till lands och vatten / 108 (1875) Translator: Victor Emanuel Öman With: Gustave Doré Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet. Femte äfventyret till sjös

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

låg i gröngräset med örat så tätt intill marken, som om han velat lyssna
till det, som pratades i underjorden.

"Hvad lyssnar du efter, min vän?" sporde jag.

"Åh, jag ligger här för ro skull och hör hur gräset växer", svarade han.

"Kan du verkligen höra det?"

"Just som det vore någonting svårt!"

"Då kan du gerna komma i min tjenst. Det är nog troligt att
jag kan ha nytta af en sådan som du."

Han reste sig upp och följde med.

Icke långt derifrån fick jag se en jägare stå på en kulle och skjuta
uppåt luften.

"Lycka till, lycka till, herr skytt!" ropade jag. "Men hvad sigtar
du på? Jag ser ingenting annat än blåa himlen."

"Åh", svarade han, "jag är bara ute för att profskjuta en ny bössa,
som jag fått ifrån Kutschenreiter i Regensburg. Det satt en tätting på
spetsen af domkyrkotornet i Strassburg, och den knäpte jag ned."

Den, som känner min passion för den ädla jagtkonsten, finner helt
visst ingenting besynnerligt i att jag flög karlen om halsen; det
faller så att säga, af sig sjelft.

Vi fortsatte vår ridt och kommo omsider till berget Libanon. Der
fans en stor cederskog och alldeles utanför den stod en undersätsig,
groflemmad karl och drog i ett rep, som var spändt kring hela skogen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>