Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för litet emot. Jag har fått så mycket, men aldrig gifvit
något. Inte kallas sådant motgång.
SONJA.
Du har fått, emedan du har varit värd att fa. Du
skall öfverhopas med framgång. Verlden står öppen
för dig.
DMITRIJEV.
Nej, Sonja, verlden är bara öppen från en sida. Jag
skall aldrig sjelf få uträtta något. Det är det, som trycker
härhemma, det är det, som påminner om förr.
SONJA.
Du får inte tänka på förr.
DMITRIJEV.
Jag måste det. Ar det inte barndomen, som
bestämmer hela vår utveckling? Sjuk och moderlös — det
var min barndom. När jag sedan blef frisk, grep
sjukdomen själen. Kunde det gå på annat sätt?
SONJA.
Din far gjorde ju allt för att ersätta, hvad du måste
försaka.
DMITRIJEV.
Ja visst,* ja visst — men ser du jag genomskådade
honom, och det lät mig känna försakelsen dubbel. Tror
du, man tröstar ett sjukt barn med att berätta om allt
stort och härligt i verlden, som det inte kan få se? Att
låta en blind få aning om solljuset är ju att förgifta hans
själ. Jag fick sitta och tänka och grubbla öfver alla
underbara sagor om trohet, mod och bedrifter, som tände
min lust, men som jag aldrig kunde lefva igenom i lekar
och äfventyr. Jag tänkte för mycket, ser du . .. jag har
visst alltid tänkt mycket. Jag trodde att alla andra i
Ryssland voro fria, och jag ensam bunden. Derför älskade
jag friheten så högt. . . just derför att jag var bunden.
Förstår du det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
