Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DMITRIJEV.
Tig, Natalija Feodorovna!
NATALIJA.
Förlåt mig... . Men det var en gång, då ni också
kunde ha talat så. Det var ni, som lärde mig älska
friheten och fosterlandet så högt. .. och nu förstår ni mig
inte. Förlåt mig.
DMITRIJEV.
Frihet. .. fosterland . . . Det är så lätt att tala och
drömma vackert om dem, när man är ung och sårad i krig.
*
NATALIJA.
Ah, tig, tig! I går förbannade ni, i dag hånar ni.
Mörda hellre! (Pekar på en revolver, som ligger på skritbordet.)
Der har ni vapen. Men akta er, att ni inte dräper er
egen själ.
DMITRIJEV.
Är det då ni, som vill ha äran af att ha dräpt den
med era ord. Döm mig inte, derför att det blef min
pligt att strida mot hvad jag en gång skattade högst och
skönast i lifvet, ty mot ödet förmår ingen något. Men
tro inte, att jag sviker. Pligten är mer än hoppet. (Han
tager revolvern.) Ser ni, här håller jag vapnet i min hand
utan att darra. Det gäller alla dem, som gjort mina
härligaste drömmar till brott och till förbannelse för mitt
fosterland och för mig. Peka på rebellerna — jag vågar.
NATALIJA, breder ut sina armar.
Så skjut då, Boris Ivanovitsch!
DMITRIJEV, emot henne.
Ni?
NATALIJA.
Ja.
Ni revolutionär . . .?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:02 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mhgogol/0074.html
