Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATALIJA, afbryter, vänder sig och tar hans hand.
Jq, jo, Boris . . . men nu skola vi inte tala mera om
det der i afton . . . Allt är ju så klart. . . (Ler och ser på
honom.) Om du talar mera derom, så kysser jag bort
hvart-enda ord från dina läppar.
DMITRIJEV, skrattar.
Då borde jag prata som en jude i Nishnij.
De skratta båda.
NATALIJA, vemodigt.
Du är så glad?
DMITRIJEV.
Skulle jag inte vara det? Det är, som skulle jag först
nu börja lefva.
NATALIJA, hållande hans hand, stundom böjande hufvudet
mot hans arm.
Det är ändå en underbar verld, den här. Jag kan.
blott finna, att allt är inveckladt, hemlighetsfullt och mörkt.
Hvarför är lifvet så tungt? Hvarför måste man hoppas,
fast man vet, att det är förgäfves? Hvarför måste man
tro, fast man vet, att det är inbillning? Hvarför skall man
skratta, när man hvarje gång hör det sjelf och undrar
der-öfver?. . . Tänk, Boris, att kunna skratta utan att sjelf
märka detl Har du någonsin gjort det?
DMITRIJEV, kysser henne på pannan.
Jag skall lära dig det.
Natalija ser på honom, slår ned sina ögon och böjer sig åter ut
genom fönstret, medan Dmitrijev gar öfver åt höger. Plötsligt
ryggar hon förfärad tillbaka, sägande halfqväfdt:
NATALIJA.
Jesus, jag tror, det var . ..
Hvad var det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
