- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
12

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nedtrampade åkerfält, öfver solbrända ängar och
genom spridda skogsdungar. De hade just hunnit
igenom en sådan och skulle åter ut på slätten,
då Wiwalt plötsligt höll inne sin häst och lyssnade.

"Hållt, Clement!" ropade han. "Är det bakom
oss eller frammanföre?"

"Det må vara strömdraget i floden, Herre ..."

"Fly mig tygeln, sitt af och lyssåt mot stenen!“

Clement satt af, lade sig ned på marken med
örat mot en kullfallen milsten vid dikeskanten och
lyssnade, men sprang strax åter upp.

"Det är på vägen, Herre!" ropade han. "Det
är ryttare. I blinken äro de öfver oss!"

"Led in hästarna dina i snåret!" befallde
Wiwalt och satte öfver diket in i småskogen.

De hade knappt hunnit gömma sig och lägga
tyglarne ett varf om nosen på hästarne, för att
ej möjligen bli förrådda genom deras gnäggande,
innan en talrik skara ryttare sprängde förbi dem
på vägen. Somliga buro blänkande turkiska
rustningar och spetsiga hjälmar med svajande fjädrar,
andra guldsydda tröjor, kedjor och smycken,
mössor med glittrande tagelsvansar och fladdrande,
röda fältbindlar. Klingorna på deras lansar
blixtrade, och de små rundasserna, som de buro på
armen, lågade i solskenet. Deras ystra hästar, hvita,
röda och skäckiga, behängda med tofsar, fransar
och brokiga sadeltäcken, stegrade sig, tuggade
på sina gyllene betsel, så att fradgan stänkte öfver
remtyg och beslag, sparkade upp jorden och skreko
i raseri, när ryttarne höggo sina sporrar i buken
på dem. Under vilda rop, skrattsalfvor och
vapenklang galopperade de fram på vägen, trängdes i
förvirradt tummel, sprängde öfver diken och
stenar, och jagade förbi hvarandra, ut ur skogen
och fram på slätten, där de spredo sig som grann^
fjärilar öfver en grön äng.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free