- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
13

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Saradetskis stratioter!" hviskade Clement.
"Jag känner det satanas lösa partit, — zigenare
och turkar, horkarlar och manicheer!"

Men Wiwalt hörde ej på honom. Han satt
framåtböjd i sadeln och spejade mellan grenarne
utåt vägen. Stratioterna liknade endast blixten
före åskan, hvars mullrande dån följde dem i hack
och häl.

Det var en fana af Don Balthazars napolitanska
kyrassierer i helsvart koritz med röda och hvita
fjädrar i hjälmarne och blanka nässkenor framför
bruna svartskäggiga ansikten. Deras halskragar
skramlade mot axlingar och pucklor, lårskärfvorna
mot fäustlingarnas hölsterkappor, och svärden mot
knädopper och stigbyglar. Och under ett döfvande
larm, med en tyngd, som kom marken att darra,
redo de fram i skridt på höga svarta hästar, som
kråmade sig, frustade, vränskades och rörde upp
hela moln af damm med sina hofvar. När de
kommo ut på slätten, hade stratioterna åter
samlat sig och ryckte upp framför dem, men delade
sig ånyo liksom för att caracolera, och svärmade
flockvis omkring dem, tills de alla försvunno vid
en krökning af vägen, och larmet så småningom
dämpades och dog bort i fjärran.

"Lyckosoldater . .. lyckoriddare ..." mumlade
Wiwalt.

Han samlade tyglarne, red ut på vägen och
stannade där, utan att taga ögonen från de
försvinnande ryttarskarorna, så länge deras fanor
och hjälmbuskar ännu glimmade öfver dammolnet.

"I dag är Hertigen förvisso på benen", sade
Clement, i det han åter steg till häst. "Det där
pockers följet tillhör lifvakten."

"Har du tjänt under Friedland ?" frågade Wiwalt.

“Nej, Herre. Det var i pärlementet vid
Lut-ter jag fick mig denna skavanken i benet, och sen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free