- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
14

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

har jag mestadels djäknat och drifvit landet rundt,
intet haft till min nödtorft och än mindre till häst
och drabbtyg."

"Men du har tjänt de påviske ock, efter hvad
du sjöng i går, din skälm!" invände Wiwalt och
höll tillbaka hästen, så att han kom jämsides med
Clement.

"Ja, Gud bättre, jag har tjänt många herrar",
svarade denne. "Den förste var Rantzau — inte
herr Gerdt till förståendes, utan långe Rantzau.
Med honom var jag i Småland, till Växiö och
Kroneberg, och i Wittsjöträffen samma vinter.
Men när fred vardt, hade jag fått smaken på
fält-lifvet, och när jag kom hem till Vä, där jag är
födder, hade svenskingarne bränt gården och stekt
far min i smedjan. Gubben var fuller ingen
skada på, för han var skröplig och sint och snål
därhos, rackarn ... Gud fröjde hans själ... Men
utan härd och städ varder en ingen smed, heter
det, och med släggan är tyngre att hamra guld
än med svärdet. Därför drog jag bort igen,
på åtskilliga håll och orter, båd östan och västan

— tills jag bekom en häst af en köpman i Jylland ..."

"Som inte längre behöfde någon..."

"Gud fröjde hans själ — det var sent om
kvällen, och jag tog’en för en jude!... På den
vägen kom jag till Ltibeck och ut i stora
kampanjen."

"Och skref dig åt Mansfeld?"

"Nej åt Brunschweigarn. Många sade fuller,
att Mansfeld var för mer, och skällde Hertigen
för prästernas fiende. Men Vår Herres vän var
han och soldaternas äfven, och skam såg maken
till fältherre, när han red till storms med
drottningens handske på hjälmen! ... Sen vardt jag
fången vid Höchst och måtte gå under Don
Cor-dova. Men dädan kom jag snart, utan att tigga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free