Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Er, min trofaste Herre!" sade han. "I vet,
att jag eljest inte gärna skrifver, ty fjäder i hand
är farligare än svärd på strupe, men . . . Reser
ni själf till Preussen?"
"Nej, inte nu. Hofmarskalken von
Falkenberg, som är Konungens synnerliga vän och
förtrogne, befinner sig i Magdeburg ..."
"För att underhandla?" atbröt Wallenstein
öfverraskad.
"Nej", svarade Fahrensbach leende, "han är
på väg till Generalstaterna i värfvareärender. Jag
hoppas, Ers Nåde tillstädjer honom fortsätta resan?"
"He . . . menar I, att han spörjer mig om
lof?"
Båda skrattade, och Fahrensbach satte sig
åter, läste in fullmakten i schatullet och stoppade
nyckelknippan i fickan, medan han fortsatte:
"Jag ärnar förelägga honom förslag, och
skall sedan underställa Ers Nåde hans mening..."
De blefvo atbrutna. Wiwalt kunde ej se af
hvem, men han hörde någon komma ut genom
en port bakom dem och sporrar klirra mot
stentrappan. Därvid spratt Wallenstein upp, vände
på hufvudet och röt i ursinnig ton:
“Hvem djäfvulen skramlar med sporrarne?
Vet han inte, att jag skall ha tyst?. . . Hvad?.. .
Drag för fanen i våld med sina spioner... Hvad
piper han? . . . Kom närmare, att jag hör, hvad
han säger ..."
Wiwalt förstod att detta gällde honom och
lämnade strax sin plats i fönstret. Ett ögonblick
därefter öppnades också dörren af italienaren, som
gaf honom en vink och förde honom ned i
trädgården, inför de båda herrarne.
"Han är svensk?" frågade Wallenstein utan
att se på honom.
"Ja, Ers Nåde", svarade Wiwalt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
