Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den andre brast i gapskratt.
"Anders . . .? Anders . . .?"
"Som du säger!" svarade denne och skakade
hans hand.
"Väl mött, Lars! Jag sade Obristen, att din
gamla behändighet skulle lell förhjälpa dig ur
klämman, finge du allenast händerna fria."
Det var samme unge man, som i Wallensteins
högkvarter samtalat med Fahrensbach, men Wiwalt
hade då endast sett honom på ryggen; en liten
spänslig, svartklädd herre med slätt, tvärklippt
hår och kantigt, rödlätt ansikte, spetsig näsa och
små lifliga, hvassa ögon; hans röst var sträf och
sprucken, hans skratt lät rått, och hans åtbörder
föreföllo tafatta.
Wiwalt kunde ej hämta sig från sin
förvåning.
"Anders . . .? Andreas Anundi . . .?"
upprepade han.
"Vi förgat öl och pipor!“ inföll denne och
sprang ut i trappan för att ropa efter värden.
"Det har gått lång tid, sen vi sågos sist",
sade Wiwalt, när han återkom in.
"Tre år . . ."
"Flere, Anders — det var i Danzig."
"Tre år", återtog denne. "Anno tjugusex
om våren, när jag kom till Påland med Torsten
Lindersons bref, och du var i Braunsberg, i
papi-sternas Collegium ... Ja, ingen hörer oss —
dörren leder till din kammare, och detta är min."
"Du har fuller rätt ..."
"Det var samma året, sen om sommaren,
som pålacken skaffade dig ut ur Danzig i
dyng-skaket."
"Fyllest minnes jag den resan!" sade Wiwalt
skrattande. "Kungen blockerade Danzig, och de
satans jesuviterna hade skrämt hjärtat ur mig."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
