Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bet däri för att lägga band på sig, ryckte på
axlarna och försökte skratta.
"Dergleichen sind sie alle — po, po ... ",
pustade han. "Aber passirt — po po... Han är
en räf — hörde I, han kommer igen!. .. Hvart
lyder Monsieurs pass?"
"På Stettin", svarade Wiwalt.
"Det duger inte — Wallensteins kapare ligger
därutanföre. Jag skall begära hertigens pass till
Löbeck..."
"I mitt namn?" afbröt Wiwalt.
"Nej, I har rätt — det kan skrifvas för
Andreas Anundi, och I kan bruka det. I reser så
snart jag råkar Hofmarskalken igen ... Hm . . .
Er närvaro därvid är inte nödig — jag skall säga
er hans mening och gifva er instruktion."
Fahrensbach räckte honom handen, och
Wiwalt gick. När han kom ned för trappan träffade
han Clement i gången.
"Clement", frågade han, “hvarföre redo vi inte
raka vägen till Stettin?"
“H vårföre ... Ers nåd hade själf skrifvit på
sedeln i hatten, att han måtte till Magdeburg före
midnatt, kosta hvad det kosta ville."
Wiwalt nickade och funderade en stund.
"Jag befarar, det varder min ofärd", sade han.
"I skrämmer mig, Herre... Men vägen till
Stettin lärer inte vara den bästa, därest de h*
hittat liken på landsvägen."
Wiwalt gick ut på gatan men vände åter om.
"Såg du den Herr.i, som nyss gick?"
"Jag talade med lakejen."
“Förnam du hvareut han har sitt losament?"
Clement kliade sig på näsan och sökte i sitt
minne.
"Han nämnde Monsieur Denhart, men ..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
