- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
74

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

honom från galgen och erbjudit honom ett
uppdrag, som kunde bringa honom framgång om
planen lyckades .. . Men om den misslyckades, skulle
öfversten tvifvelsutan lämna honom åt hans öde
och åt ångern att ej i hofmarskalken ha förskaffat
sig en mäktigare gynnare. •. Och därtill —
konungen och fäderneslandet... Partigängarens
stämplingar och dubbla spel vore ej till mindre
skada för Sverge än den öppna fiendens vapen ...

Dagen gick till ända, utan att han fattade
något beslut. Två gånger var han på väg till
Falkenberg, men vände om, Fahrensbach undvek
han att träffa och Anders likaså. När han mot
aftonen kom hem och hörde öfverstens röst i
trappan, gömde han sig i gången, tills denne gått förbi,
och när Clement framförde hälsningar från Anders,
att Wiwalt skulle söka honom på värdshuset midt
öfver gatan, skickade han tjänaren dit med ursäkter
och gick upp på kammaren.

Hans tvekan och obeslutsamhet vållade honom
större vånda än hans brydsamma ställning. Hade
han, lyckoriddaren, som visste att lika habiliter
handtera sitt rappir som sin tunga, blifvit en feg
poltron, när medgången ändtligen kom honom till
mötes? Hade han, vaganten, som sett hela världen
utan bekymmer för morgondagen, blifvit en
villrådig kujon, nu, när han hade ett enda mål i sikte,
fäderneslandet, där lyckan vinkade honom — där
men ej annorstädes, ty . . . ty ... där hade han
ännu ej sökt henne!

Han kastade sig på sängen.

Lyckan . . . Den flyktiga gudinnan hade
Fahrensbach kallat henne . .. Hade han ej snarare fått
hennes sinnebild på poletten med Magdeburgs
vapen: den oåtkomliga jungfrun bakom den höga
muren — men därbakom, hvem hade hon visat sig
vara.. * Nej, lyckan ägde en sinnebild allena:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free