Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Hvart aktar du gå?"
Anders skrattade kort. Hans ögon blänkte i
ljusskenet, som underifrån belyste hans röda,
svettiga ansikte och grofva näsa. Han var drucken.
"Jag aktar se, hvem af oss hunnit högsta
pinnen när vi råkas härnäst", svarade han.
“Åhå...?"
"Servus, frater!"
Därmed gick han och stängde dörren efter
sig. Wiwalt hörde honom med försiktiga, men
osäkra steg gå trappan utför, såg genom fönstret,
huru han smög sig ut ur porten, och följde honom
med blicken, tills han försvunnit bakom närmaste
gathörn.
Vägen var fri. Han tog det tända ljuset, som
Anders lämnat kvar på bordet, öppnade dörren
till trappan och lyssnade. Allt var tyst. Han
smög sig ut och vände sig om för att tillsluta
dörren efter sig. Då varsnade han genom fönstret
inne i kammaren ett flammande sken på husgafveln
midt emot. Han sprang tillbaka in, kastade en
blick ned på gatan och såg några ryttare med
facklor stanna utanför porten.
Det var Fahrensbach som kom hem.
Han grep tag om fönsterkarmen för att
behärska sig. Och där blef han stående, först
rasande, sedan hopplös och slutligen grubblande på
nya utvägar. Han såg natten skrida framåt,
mörkret åter skingras och himlen rodna i fjärran
öfver Rehberge, bakom slätten, på andra sidan
Elbe, men han stod kvar där ännu. Och när
Clement följande morgon kom upp för att väcka
sin husbonde, fann han honom hopsjunken på
golfvet, sofvande med pannan mot fönsterposten.
Clement ruskade lif i honom.
"Herre, Hans Nåd Obristen väntar på honom!
Han måste stiga dit ner utan töfvanl"
En Lyckoriddare. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
