Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"lag skall pröfva..." svarade han.
"Tack."
Öfversten återtog sin vandring, tydligen ett
rof för oroliga tankar. Om stölden af skrinet sade
han intet, och tycktes slutligen äfven glömma
anledningen till Wiwalts närvaro.
"När skall jag resa?" frågade denne för att
bryta tystnaden.
"Potzdonner, i denna dagw, svarade
Fahrensbach och vaknade ur sina funderingar. "Så snart
jag bekommit Hofmarskalkens slutliga omdöme.
Det är som jag sagt af importance, ty han äger
stort förtroende hos Riksrådet, liksom hos Kungen.
Jag besökte honom i går, innan jag red till
högkvarteret, men han svarade sig ingenting kunna
yttra förr än i afton, emedan han väntade ett besked
om saken i dag."
“Besked — af hvem?w frågade Wiwalt.
"Sade jag er inte att han är en räf?"
skrattade öfversten. "Att förhala tiden, det är de
svenska herrarnes tactica.“
Men Wiwalt var af annan tanke — det var
på honom Falkenberg väntade och på beviset...
Det fanns ej mer än ett råd — att gå till honom
och öppet säga, att han haft det så godt som i
sin hand, men gått miste därom.
Han sade därför farväl och lofvade efterspana
Anders samt att återkomma på eftermiddagen.
Därpå begaf han sig raka vägen till Katzengrund.
Hofmarskalken satt vid sitt middagsbord med
fryntlig min, munnen full och en stor pokal i
handen.
"Se där är han med sina bevis!" utropade
han. “Sitt då till först ner och styrk mage och
courage till sina märkliga conspirationer! Här har
han en grufsam Barkenmeyer med Mummes nektar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
