- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
94

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

herre i denna otuktiga världen blifvit födder i äkta
säng, så månde det vara Ers Högvälborenhet —
kan fuller ock bära det Friherrliga namn, som bäst
passar i denna occasionen. En skall dock fram,
och inte i denna krämarlådan förnöta tid och
pengar. När jag satt i häkte i Christianstad och
stack knekten för att komma i fält med Kungen,
tänkte jag: en synd mer eller mindre, när du
ändock tränger Kungens nåd — so kannas auch
Maus wie Mutter sein!"

"Det är ett pockers skälmeri..."

"Mot Kung Christiern sei’s darum! men Kung
Christiern är min Kung och inte Ers Nåds, utan
svenskens argaste ovän, Gud signe honom...
hm . . . hm . . ."

Wiwalt brast i skratt och gick till herr Stig
Pors, den danske agenten, föreställde sig såsom
friherre Gyllenstjerna och fick löftet om pass
be-kräftadt. Han ville dock uppskjuta sin begäran
därom till följande dag, ehuru föga utsikt fanns,
att förhållandena till dess skulle förändra sig.
Ty han erfor, att, såsom Hofmarskalken förmodat,
en träffning mellan Wallensteins flotta och den
svenska ägt rum vid Wismar, gjort farvattnen
otrygga och afbrutit skeppsfarten från Liibeck.

När han efter besöket hos herr Stig Pors
inträddepå Krämare-Compagniets värdshus och genom
mäster Antonius’ förmedling inbjudits i de svenska
officerarnes lag, var han redan så inne i sin roll,
att Anders fann giltigare skäl än någonsin för sin
misstanke, att Wiwalt ej vore ovan att betrakta
den friherrliga fullmakten såsom ställd på
innehavaren. Men han teg. Dels vädrade han genast
ett bedrägeri, hvarpå kunde vara något att
förtjäna, dels var han oviss om hvad som timat i
Magdeburg efter hans afresa. Och Wiwalt
genomskådade honom, spårade till och med i hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free