- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
113

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var därefter snart verkställd. Nya klädningar för
både husbonden och lakejen inköptes, värjor och
pistoler putsades, sadlar och remtyg lagades, och
packningen inskränktes till det minsta möjliga,
som kunde förvaras i ett par nya, större
sadelsäckar.

Och på lördagen voro de redan resfärdiga.

För säkerhetens skull hade Wiwalt behållit
det kungliga passet, men vid färden öfver Sundet
spordes ej därefter, och på väg från Malmö norr
ut antastades de af ingen. De behöfde ej ens
fråga om vägen. Ty Clement, som var född i
Skåne och hade lärt krigarens yrke i de blodiga
fejderna därstädes under sin ungdom, var väl
bevandrad i dessa landsändar.

De hade sålunda, utan att möta några hinder,
redan tisdags morgon hunnit höjderna mellan
Göthingeholm och de lågländta trakterna omkring
Helge å uppåt Smålandsgränsen i norr, då Clement
höll inne sin häst vid en korsväg och sade, att
de snart voro framme; de borde vika af på
väk-ster hand och hade en halftimmes ridt i sakta man
till Öretorp. Wiwalt beslöt då rasta en stund, ty
klockan var ej mer än tio, och han ville först
inemot middagen komma till gården. Han satt
där-före af och, medan Clement putsade hästarnes
mundering, slog han sig ned på en kulle vid sidan
om vägen, där en vidsträckt utsikt utbredde sig
för hans ögon.

Det var i början af oktober. Det hade regnat
de senaste dagarna och äfven den sista natten,
men solen sken åter om morgonen, luften var ren
och frisk, och endast några tjocka, hvita och
svart-blå moln rullade tungt fram öfver hedarna längsjt
i norr. Men sommaren var till ända och hösten
hade kommit. Solskenet lyste, men luften var ej
mättad däraf, himmelen var hög och klar, men

En Lyckoriddare. 8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free