Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wiwalt galopperade fram till henne och höll
med ett konstgrepp inne sin häst, så att denne
blef stående med krum hals och alla fyra benen
framsträckta, medan ryttaren gjorde en djup
bugning och hälsade med hatten, så att den långa
Ijädern nästan sopade marken.
“I är oskadd, Madame — Gud vare pris!"
Hon svarade honom ej strax. Hon skakade
endast på hufvudet, så att hennes korta, svarta
lockar fladdrade omkring öronen, och tryckte
handen hårdare mot bröstet för att hämta andan.
Under tiden betraktade hon främlingen. Men
Wiwalt lade märke till, att hennes uppmärksamhet
mera gällde hans häst än honom själf.
Slutligen sade hon:
"Hvarför fångade Monsieur honom?"
Wiwalt såg förvånad på henne.
"Är jag ovärdig att stå er till tjänst,
Madame?"
*Gud nåde mig“, svarade hon, “har jag inte
machinerat det skälmstycket själf. Jag satt af och
gick in i backen härofvan för att vitja saxen min
och vardt svåra förargad att ingen mickel finna
däri. När jag i det sinnet kom hit tillbakars och
såg drängarne sitta och sofva i sadeln, gaf jag
Marcolfum ett rapp öfver länden och skickade med
samma manér de andra efter för att ta honom
fatt.“
Hon brast åter i skratt och pekade ut åt
mossen, där de båda slagskämparne hoppade på
tufvorna åt hvar sitt håll.
“Det tycks, som vore de nu vakne", tilläde
hon. "Där löpa de hvar efter sin märr!"
I detsamma kom Clement tillstädes med
Mar-colfus, och Wiwalt satt af.
"Tillstäder Madame, att jag ger henne bygeln?"
“Merci, Monsieur!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
