Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wiwalt stod en stund stilla och såg efter
henne.
“Hem till gården...", mumlade han och
kastade en spörjande blick på Clement. "Hvilken
gård?M
"Månne inte dessa skogar och ödeshemman
höra under Öretorp och Björkeberga.. ."
Wiwalt atbröt honom med ett utrop:
"Gud straffe mig, så må det vara den
jungfrun Herr Niels lofsjöng!"
Han vände sig om och såg åter efter henne.
Hon hade stannat, där vägen krökte djupare inåt
skogen, och tycktes göra ett tecken åt honom
med handen. Han satt genast upp för att rida i
fatt henne, men innan han hunnit halfvägs,
vinkade hon åt honom att dröja.
"Monsieur . . .", ropade hon.
Han såg att hon skrattade, liksom tvekade
hon att fortsätta.
"Monsieur — täckes I bevisa mig den
favören att andra resan göra samma piaffe, som när
I kom?"
Wiwalt stirrade förvånad på henne.
"Samma piaffe . . .?"
Hon nickade.
"Med plaisir, Madame!"
Han galopperade fram till henne och lät
Mickel stanna i samma ställning som förut, med
benen framsträckta och krum hals. Hon kom tätt
intill hans sida, sträckte sig och undersökte hans
grepp om tyglarne, spetsade munnen fundersamt,
och böjde sig ned mot hans knä för att iakttaga
hans fot och sporre.
"Merci. . .“, sade hon slutligen i lågmäld och
förströdd ton, medan hon åter långsamt reste sig.
Hon föreföll mycket allvarsam och flyttade
ömsevis blicken från den ena hästen till den andra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
