- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
125

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kornet af marken; han hade hört den mäktige,
franske kardinalen själf föra kommando vid La
Rochelle och i Rom sett Antikrist göra stora korset
att benedicera alla dem, som buro vapen mot den
rena tron; han hade i Venedig lärt känna en
trollkarl och astrolog, som af stjärnorna klarligen
bevisat honom, att världen skulle förgås genom
eld och svärd på femtionde året efter det sist
förflutna; och han hade slutligen själf varit fången i
den illfundige Wallensteins våld, dömd till galgen,
men genom egen hardiesse och prudence kommit
undan med lifvet.

Fru Lena och herr Niels lyssnade andäktigt,
förundrade sig öfver friherrens sällsamma äfventyr,
förskräcktes af alla farligheter han utstått, och
rosade hans mod och qualiteter. Och därunder
skred eftermiddagen framåt, och skymningen
var redan i antågande, innan samtalet började
tyna af.

Då sade fru Lena:

“Sofver du, Kär*Nielsen? Du glömmer lägga
ved på elden! Äst du vaken, så gack mans till
symfonin och sjung oss en visa.“

Herr Niels satte sig vid den lilla klaverlådan,
som stod på ett bord framför fönstret, och sjöng.
Men när det ej gällde dryckesvisor, tycktes hans
förråd snart vara uttömdt. Därtill syntes han ha
blifvit nedstämd och tung till sinnes, kunde eller
ville ej förklara anledningen, och försjönk så
småningom i likgiltigt klinkande på en sorgmodig
pavane.

Detta gaf fru Lena tillfälle att inlåta sig på
förtroligare meddelanden med Wiwalt, och hon
var snart inne på sitt käraste ämne, släkten och
sina omsorger för denna.

“I sade er ha varit i England, Ers Nåd?“
frågade hon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free