Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häcken utanför fönstren, med sin oförgängliga
grönska, liknade en svart vägg mot den röda
hösthimmelen, hvars ljus skimrade in genom de
små rutorna af marienglas och strödde
rosenfärgade skyar öfver salens hvitrappade väggar, medan
det flammande skenet från brasan förgyllde
kanterna på panelen och gång på gång jagade
skuggorna öfver golfvet in i vråar och hörn.
Wiwalt satt framför spiseln, tätt intill fru
Lena, först tillbakalutad i stolen, medan han
stämde strängarne och började sjunga, sedan
fram-åtböjd med armbågen stödd mot knäet, ögonen
fästa på gummans ansikte, och ett smålöje på
läp-parne, liksom njöte han af att se, hur hans
can-tilena kom hennes gamla hjärta att klappa och
förvred hennes sluga förstånd.
“Hjärtans kära Dame...“
Han af bröt och började skratta.
“Ack, Nådiga Fru“, sade han, “när en
sjunger för små flickor, kan en aldrig göra dem för
stora — så må jag pröfva, om en kan göra en
gammal dama för ung!"
Därpå slog han ånyo några ackord och sjöng:
»Hjärtans kära Dame,
Phoenix de mon åme,
gif mig audienz,
att jag ömt bedyre
min in spe future
om min reverenz!
Wie ein dolles Wesen,
är den lille piécen,
som i barmen känns,
hur den palpiterar,
tandem ock creverar
af impatienz!
En Lyckoriddare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
