- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
142

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

före aftonen, i ur eller skur, lefvande eller död,
hämta Dominus Peder.

Under tiden saknade husets kvinnfolk
ingalunda göra. Dejorna skurade hankstop och
kannor, fatburshustrurna fyllde gäss med krikon och
pepparkummin och späckade kalkoner med mandel,
och furstupigorna klädde salen med grönt, tände
ljusen och drogo dukar af rosendräll öfver de
flamska tripptäckena på borden. Jungfru Gertrud
ställde fram gröna reymare och vridna slindeglas
i ringar omkring de stora pokalerna och det
silfver-beslagna flaskfodret, som herr Wulff fått i föräring
från markisen af Northampton. Fru Margrete satt
i silfverkammaren och grät, och fru Carin gick och
stänkte lavendel vatten efter de nya lakejerna.

Och när kvällen kom befanns allt vara redo
för att värdigt mottaga den väntade gästen.

Wiwalt hade utan svårighet låtit öfvertala sig
till detta besök på Björkeberga. Hvarken herr
Niels’ råd eller fru Lenas knep hade tarfvats
därför. De båda dagarnes vistelse på Öretorp, det
förtroende han där väckt och den gunst han
åtnjutit hade slappat hans spänning. Friheten från
oro och sinnesrörelser hade mer än motgången
mattat hans viljekraft och förvirrat hans osäkra
framtidsplaner. Och slutligen hade den säkerhet,
hvarmed han kände sig kunna spela sin roll, gjort
honom blind för alla faror, utom för möjligheten
att vid en plötslig upptäckt bli öfverantvardad i
rättvisans händer. För fru Lena hade han hyst
en viss försyn, men herr Wulff tillhörde det slags
folk, för hvilket han hvarken kände räddhåga eller
hänsyn. Han såg i honom endast en motspelare,
som förvisso ej gjorde sin insats utan beräkning
på vinst, och som tycktes vara nog enfaldig att
tro sig ensam om konsten att spela med märkta
kort. Han antog därför inbjudningen, och herr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free