- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
151

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"Hejsan, pojkar!" ropade hän åt musikanterna.
"Lär er nu spela af mig, så att cavallerérna dansa
bort sina sporrar och de vackra damerna sina
hjärtan! Den förste, som dansar omkull —
betalar spelman med bägaren full!"

Han spelade och gjorde stegen framför de
dansande, tog plats mellan paren, rättade med
små slängar af stråken, gillade med en nick åt
den ena och ett leende åt den andra, och betedde
sig som en fullärd dansmästare. Han rörde sig
med spänstighet och behag, håret fladdrade
omkring hans axlar, ögonen lyste, rösten klingade,
och när han mötte jungfru Gertruds blickar och
såg, huru hon rodnade, växte hans djärfhet och
öfverdåd.

"Vous par ici, Madame, et Monsieur par la,
la, la, la!" sjöng han, på samma gång han
spelade. "Le talon sur la rosette du soulier, le menton
å 1’épaule! Souriez, la, la, la! Révérence en
arriére, s’il vous plait! Trés bien! Deux pas en
avant, en cadence! Partez du pied droit, tournez!
Monsieur, la pointe de pied en dehors! Ecartez
le petit doigt, Madame! Souriez, Madame! Saluez,
Mossieur, trés bas, trés bas, et encore plus bas!
Fort bien, la, la, la! Souriez, souriez donc,
Mes-dames!"

Jungfru Gertrud lyssnade betagen på hans
spel, följde hans rörelser, log på befallning och
gaf ej akt på någon annan än honom. Men fru
Carin, som kunde dansen förut, hade godt tillfälle
att ge luft åt sina känslor mot sin kavaljer. Hon
nöp honom i fingrarne, så ofta hon kom åt, gäckades
med hans klumpighet, härmade hans grandezza
och kastade spefulla blickar åt herr Niels för att
reta honom till skratt. Men herr Wulff lät ej
störa sig däraf. Med hakan i vädret och sirliga
§teg trippade han fram; vände sig till hälften,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free