Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När herr Peder sagt fru Margrete farväl, ty
han ärnade redan i daggryningen återvända till
prästgården, och kom in till herr Wulff för det
viktiga consilium, som denne utlyst, fann han vid
första anblicken kammaren tom. Ett osnoppadt
ljus stod och rykte i en kopparstake på
spisel-kransen, men herr Wulff syntes icke till. Och
kyrkherrn var redan betänkt på att åter gå sin
väg, då ett väldigt stånkande kom honom att
vända sig om och han varseblef en stor mage
mellan sparlakanen i sängen.
Det var herr Wulff.
Efter att ha önskat friherren godnatt och piskat
upp ett par af sina sofvande lakejer i förstugan
hade han gått raka vägen in i sin kammare. Han
var uttröttad af dagens vedermödor, upphettad af
mat och dryck, mörbultad efter dansen och
andtruten efter klättrandet i trappan. Och utan att
ens taga af sig stöflar och värja hade han kastat
sig på sängen, knutit upp hvad knytas kunde och
låg stilla med näsan i vädret, pustande och
vanmäktig.
Herr Peder steg fram till sängen, lyfte på det
ena sparlakanet och frågade:
"Är det för att se detta syndiga lefvernet an,
som I trugat mig hit i regn och storm, Ers
Välborenhet?"
En Lyckoriddare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
