- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
167

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon hade rest utan att säga farväl och utan
att ens antyda, hvart hon ärnade sig. Det
glun-kades visserligen om, att Jeppe, som hade sitt
boställe i portstugan och nattetrd utöfvade sin
befattning som portvakt, hade sig mera bekant i
denna sak än han ville låta veta. Men han nekade
envist och medgaf endast, att han öppnat porten
två gånger före den vanliga tiden: först för
kyrkherrn och klockaren åtföljda af Måns hingstridare,
och en stund därefter för fru Carin jämte en af
hennes drängar. Den andre var kvar och togs i
förhör, men visste ingenting; han hade fått
befallning att stanna och hans häst-stod i stallet. Detta
syntes tyda på, att matmodern endast företagit en
tillfällig utflykt, och då en mjölkpiga från Skeinge
berättade sig ha sett henne i herr Peders sällskap,
antogs det, att hon ridit i fatt honom på vägen
och följt honom till Wisseltofta — af outrönt
orsak.

Det var ovissheten om denna orsak, som
oroade herr Wulff. Ty han befarade genast, att
hon afsåge vinna prästen för Bildens sak och
sammangadda sig med honom. Deras tisslande
och tasslande föregående afton väckte lätt dylika
misstankar, och varningarna för Bildarnes hämnd
bestyrkte dem. Dessutom hade herr Wulff mot
morgonen drömt om hvitt mynt, och till råga på
allt var det fredag.

Men trots alla onda förebud blef dagen en
sådan, som ofta följer på en mulen morgon.
Stormen som rasat hela natten, skingrade inemot
middagen de tunga molnen, regnet upphörde, och
solen stack fram. Friherren lät utan mycket
trugande öfvertala sig att dröja ännu en dag, och herr
Niels likaledes. Fru Margrete tycktes ha återfått
sin sinnesro och hennes husliga anordningar
be-funnos till och med öfverträffa hennes herres for-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free