- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
171

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

På eftermiddagen förde herr Wulff honom ut
på gårdens ägor och lät honom i höstkvällens
bjärta solskensfärger skåda alla de arfvedelar, som
hans dotter en gång hade att förvänta, och det
föreföll honom därvid, som leddes lian af
djäfvu-len själf upp på ett högt berg för att frestas med
all världens härlighet. Han vågade ej lyssna till
lockelsen, och hans stridiga tankar beröfvade
honom också snart nog förmågan att göra det.

Ty när herr Wulff ville föra honom in i
kryddgården och humlegården, ut i ollonskogen
och till mulabetet, var Wiwalt i andanom redan
stadd på rymmande fot, i färd med att krossa sin
friherrliga vapensköld mot första svenska
gränssten. När frestaren dref upp profiten på
rådjursjakt och karpfiske, bistockar och linspånad,
träng-tade syndaren allena efter att göra bot vid den
nådiga jungfruns fötter och bekänna sin amour.
När landtjunkaren grufvade sig öfver rusthållslegor
och smörräntor, rufvade vaganten på möjligheten
att genom egna dygder förvärfva rättvis reputatz
och adeligt namn. Och när slutligen den inbillade
svärfadern knäppte sina händer öfver magen och
grymtade af förnöjelse öfver sina gödegaltar och
korngrisar af det tyska svinslaget, tog den
motvillige mågen honom under armen och brast i
gapskratt åt sin tokota kärlekssjuka.

Vid återkomsten till gården blef herr Wulff
uppehållen vid spannmålsboden, och Wiwalt steg
förut in i salen.

Då han öppnade dörren, såg han jungfru
Gertrud och herr Niels sitta vid ett fönster. Det
var redan skumt, så att han ej kunde urskilja
deras anletsdrag, men deras tystnad och deras böjda
hufvuden antydde förstämning, och de lade ej
märke till hans inträde förr än han stängde dörren
efter sig. Men då steg herr Niels hastigt upp och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free