Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Er humor stod i sin, och under-vägen kunde
inte håken mjölka ett ord ur!"
"Hm . . . Jag kände Gud bättre faran, som
lurar i Wulff Grijps pokaler."
"Faran allenast — än snaran?"
"Snaran?"
“Den kände I fuller ej mindre, efter I var
den förste att locka mig däri."
Herr Niels såg på honom, häpen och
tveksam, och brast ånyo i skratt.
"Potzdonner, är I allaredo fast?"
"Innan I själf hunnit slippa lös, törhända?"
svarade Wiwalt med någon hetta.
“Jag...?"
“Rätt I — ty näppeligen kan jag förmoda,
att I undfångit någon korg, innan I kom hit, när
jag erinrar er hätskhet mot Bilden i Roeskilde
och den relationen I samma afton gaf mig om
Jungfruns dygder och behag ..."
“Lög jag?" af bröt herr Niels muntert.
"Men här synes I nu mäkta förvandlad",
återtog Wiwalt. "Caresserar jag Nådig Jungfrun,
såsom en cavaller ägnar och bör, strax stryker I
segel och ser mig sorgmodigt an. Och kommer
jag in där I sitter, stiger I opp och vänder mig
ryggen, men Jungfrun går ut.“
Herr Niels kastade en blick på honom, men
svarade ingenting, gick långsamt öfver golfvet
och stannade framför spiseln med händerna på
ryggen.
Wiwalt följde efter.
“Har jag detta förvållat, det Gud förbjude",
fortsatte han, “så vill jag i denna kväll gärna draga
hädan, och hällre än gärna ändå!"
“Menar I, hvad I säger, så tar I miste“, sade
herr Niels dröjande, utan att vända sig om.
“Ja, menar jag . , .“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
