Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“En får inte först se till sitt hjärtas desir",
återtog Wiwalt med djupt allvar. "Och
dessutom — Limmared lärer nog tarfva husbonde
året rundt."
Herr Wulff blef fundersam, sköt med tåspetsen
in granrisruskan djupare i buken på råbocken och
sneglade åt Wiwalt.
"Stort gods, många munnar?" framkastade han.
"Sina femtio hemman."
Herr Wulff drog upp ögonbrynen och
spetsade läpparne. Wiwalt blef rädd, att han hade
tagit till för litet.
"Nynäs är det dubbla", tilläde han därföre,
"men inte så beboeligt. Jag ärnar själf bygga
där med tiden — det blefve ett godt och
hederligt änkesäte."
Herr Wulff gapade och stirrade på honom.
"Jesus . . . Hundrade hemman och ingen
änka!"
"En som vill bli änka får en lell med Guds
hjälp på lyktone", menade Wiwalt.
"Jeppe!" ropade herr Wulff.
Jeppe stack ut hufvudet genom en glugg på
vaktstu gan.
"Jeppe! Malcus! Hundsfott! Jag hör hästar
på vägen! Se åt, om det är din Nådiga Fröken,
som kommer hem!"
"Där är ingen!" grinade Jeppe.
"Porten opp! Ser du inte råttan, som snor
pumpen rundt — någon kommer till gården, som
hör huset till! Hvar äro mina salvagarder...
He . . . Jaså, hon har drängarne med."
Herr Wulff stod på trappan och skrek,
stammande och skälfvande af sinnesrörelse, och Wiwalt
stod bakom honom i dörren och skrattade.
Men ingen jungfru kom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
