Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var från Öretorpskogarne jungfru Gertrud
väntades tillbaka, och Wiwalt red därföre söderut,
samma väg, på hvilken han ett par dagar tidigare
kommit till Björkeberga.
Han var het af vinet och hetsad af sitt uppsåt.
Fadern hade han nu i sina klor och behöfde
endast hugga dem äfven i dottern för att fullfölja
sin afsikt att utdrifva gift med gift. Han kallade
det hämnd. De bjödo honom Kaggens frilla —
som hon åter skulle bli, så snart friherren vore
fångad . . . Hon hade ridit på jakt om morgonen
—* för att följa sin käraste ett stycke till vägs...
Hon hade sedan hållit sig undan — för att reta
den godtrognes hunger utanför fällan . . .
Han spejade framför sig för att vid första
skymten af henne rida fram och förolämpa henne
med sitt giljande. Han nöp hårdt om tyglarne i
inbillningen, att det var hennes fingrar, han spände
armarne af lusta att krama henne i sin famn,
och han skrattade försmädligt vid tanken på sina
kyssar.
Men han mötte henne ej. Han gallopperade
alltjämt vägen framåt, öfver ängarna, genom skogen,
uppåt åsen, och märkte att han redan närmade
sig Öretorp, ty han började känna igen trakten —
men utan att någon jungfru syntes till.
Skulle hon ha ridit en annan väg, eller. . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
