Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag . . .? Nådig Jungfru ..."
Men hon slog skrattande bort svaret och
samlade tyglarne.
“Jag kommer från Öretorp", sade hon, “och
har haft så mycket af importance att discourera
med min kära moster, att ingendera af oss
förmärkte, huru tiden skred. Nu hinner jag
näppeligen hem före skymningen . . . Gör I mig följe?“
Wiwalt, som ett ögonblick blifvit förlägen,
vände sin häst utan att svara, och jungfru Gertrud
var redan färdig att släppa Marcolfus lös, då hon
åter hejdade sig.
“Har min Herr fader sport efter mig?" frågade
hon skämtsamt.
“Hundrade gånger såväl som en!“
“Ängslades han törhända, att jag förrymt
landet med Herr Niels?"
“Han var inte den ende . . .“
“Supperment!“ afbröt hon skrattande.
“Nielsen är en rådig och välförsökt person, och hade
fuller försändt mig tillbakars från gränsen med
samma skjuts som Monsieurs hästar."
Wiwalt såg häpen på henne.
"Hvaraf. . .?“
“Hvaraf vet jag, menar I? — Vi stodo båda
på trappan, Niels och jag, när lakejen ledde ut
hästarne i går om kvällen. Jag trodde, Gud
förlåte mig, att han sökte dem tjufbete i kryddgården.
Men Nielsen menade sig ana desseinen och drog
i all tysthet förut att ..."
“Men . . . hvarför . . .?“
“Ach, lieber Herr Gott", skrattade hon, “att
spela Monsieur en Schabernack, tänker jag, och
att ställa min Herr fader tillfreds!"
Wiwalt sökte efter ord. Han var
öfver-rumplad, bragt ur fattningen, rasande.
Då utropade jungfrun:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
