Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och spörjande på honom, därpå höjde hon
hufvudet och sade:
“Ack, Ihro Gnaden, I gäckas med mig, och
frestar mitt hjärta allenast för att pröfva mitt
förstånd . .. Jag har inte begärat eder... Jag
har inte heller pretenderat att bestämma, åt hvem
min Herr fader skall bortskänka mig och sina
ägodelar... Jag har allenast till Monsieur ställt
den bönen, att intet strax resolvera, utan förläna
mig friheten, tills detta mitt förstånd kan
bekräf-tiga, om min persons förtjänst uppväger hans
namn... Ty då lärer hjärtat inte mycket pocka
emot ... Men han gäckas med mig!“
“Ja — jag gäckas!“ sade Wiwalt långsamt
och släppte hennes tyglar. “Fly mig, Välborna
Jungfru, I gör bäst däri.“
“Jag flyr ingen", svarade hon häftigt, i det
hon slog upp ögonen och såg på honom, “er lika
litet som min Herr fader! Där någon fordrar,
hvad min plikt är, vore den än så tung, är jag inte
den, som slår dörren till kammaren i lås och
lipar!“
“Nådig jungfru . ..“
“Kom Monsieur!“ afbröt hon. “Där äro
drän-garne, och solen går redan ner. Hvartill båtar
detta ordande på landsvägen?"
"Så är det...“
"Fly...?“ upprepade hon leende och
samlade tyglarne. “Gud vet, att ville jag fly, stode
inte Marcolfus här och stampade, utan låge
Öre-torpsskogen långesen mellan Monsieur och mig!“
“Pröfva!" utropade han plötsligt. “Låt oss
kappas öfver ängarna till porten!“
Hon var färdig att genast ge hästen lösa
tyglar, men Wiwalt hejdade henne ånyo.
“Halt an, Nådig Jungfru! I har rätt — ord
äro ord och gagna till intet. Men där lustan ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
