Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
står att styra, och hufvudet kom till korta, plägar
något finnas att hazardera...u
Han tog af sig hatten och kastade den till
en af drängarne, hvilka nyss hunnit i fatt dem.
"Ser du stören, som står därute på ängen,
halfvägs till gårdsporten?" frågade han. “Rid dit,
häng hatten därpå och håll ur vägen. “
“Hvad ärnar Monsieur?44 sporde jungfru
Gertrud.
“Våga vinna, våga tappa!" ropade Wiwalt.
“I säger, att er häst är rapper — min är det
äfven. Låt oss kappas om hatten, som han
hänger på stören. Kommer I före mig till gården
därmed, så drager jag hän i denna kväll — men
kommer jag den förste ...“
uLåt gå!“ afbröt hon skrattande. “I kommer
inte den förste! Hej, Marcolfus, det gäller
friheten! Ers Välborenhet spelar ett högt spel!“
“Ja — jag gör det...“
Hon skrattade, rodnaden återvände till hennes
kinder, och hennes ögon tindrade af ifver. Hon
satte sig till rätta i sadeln och knöt ihop tyglarne,
smekte hästen och manade honom med vackra ord;
och hon hade knappt återfått sin ridpiska, som
hon skickade den andra drängen att hämta, innan
hon vände sig till Wiwalt och sade sig vara färdig.
“Där hänger han hatten?u
“Kapp ut!“ utropade Wiwalt.
“Hussa! Hej, hussa!“ skrek hon åt Marcolfus.
Och därmed höjde hon handen med tyglarne,
böjde sig framåt och jagade ut på fältet.
De höstbruna ängarna blänkte som guld i
solnedgången, och hästarnes ändlösa skuggor flögo
som skyar däröfver. Den jämna, hårda marken
genljöd under deras hofvar, och ryttarnes hetsrop
till dem skuro som gälla trumpetstötar genom den
klara, kalla luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
